Paus

En Roman om Kärlek

 

Kapitel 23

Köket är mitt operativa centrum. Köket är min varglya, mitt örnnäste. Där tronar jag som en övergiven och ensam pensionär, en som inte kan fylla livet med något vettigt alls. En som ilsket säger nej till stavgång, som vägrar sig låtas aktiveras av det kommunen tror är äldre människors intressen.

Jag hoppas jag är borta innan den tiden är här på allvar. Jag tänker be alla sjukgymnaster dra åt helvete. Jag har god lust att göra det på förhand. Sätta mig ner och skriva vykort till dem. Ett enda budskap: Dra åt helvete! Sedan min namnteckning.

Fantastiskt bra idé.

Det inställda valet är bara en vecka bort. Jag undrar om ett inställt val också är ett val? Klart det är.  Nyvalet, jag tänker inte kalla det extraval. I det svenska språket finns det massor av moderna abnormiteter som politikerna borde lära sig att undvika istället för att hänga upp sig på att rätta alla som kallar det nyval.

Göra skillnad till exempel. Det är en fruktansvärd anglicism, den gräsligt fula grodan hoppar ständigt ur munnen på den svenska politikens värsta broilers, Annie Lööf och Jan Björklund.

Annie Lööf är det inte svårt att reta upp sig på. Hon blev partiledare som 29-åring, fick 150 papp i månaden av Sveriges rikaste parti och blev sedan näringslivsminister utan att ha haft ett enda riktigt jobb i livet. Hur kunde det bli så? Hur kunde vi släppa det dit? Varför är det ingen som reagerar?

Jan Björklund är en extrem karriärist, han såg politiken som den snabbaste vägen till de allra mest välmatade köttgrytorna – och tog den.

***

I radions P1 rapporterar en av duktigaste idioterna, han kallas för kulturkorrespondent, från ännu en obskyr pridefestival i världen och berättar hur svårt det är för transorna i den här asiatiska nationen.

Transor bryr jag mig inte om. Alltså, de får syssla med sin abnormitet hur mycket det vill, det stör mig inte. Jag kan dock tycka att det finns mer angelägna saker att uppta dyrbar radiotid med, än att lägga ut texten om denna extremt lilla minoritets vedermödor i ett mycket avlägset land.

Jag har inte heller för avsikt att gå i demonstrationståg för att stötta alla stackars HBTQ-samer som det rapporterades i P1 under fjolåret.

Hur många pratar vi om där? Fyra? Jag kan ta på mig att skicka uppmuntrande vykort till alla av dem. Ge mig adresserna bara.

***

Sedan finns det riktiga homofober. Och det var de som skrämde skiten ur Löfwén, Lööf, Björklund, jordnöten Kinberg-Batra och Hägglund. De skulle ha röstat i nyvalet. De hade röstat på SD och vi hade fått se ytterligare några upprörda ansiktsrodnader på en stor samling nymornade moralister som trots det fjärde raka valet med samma tendens, faktiskt inte har fattat något.

SD hade växt ytterligare, tagit några enheter till och några mandat.

Jag bor i en sådan kommun, i en sådan by där SD bara växer och växer. De kommer bara att bli ännu mer förbannade, de retar sig så in i helvete på att de etablerade politikerna gör allt för att sabotera den politiska vilja de givit uttryck för i val efter val.

Det gör dem ursinniga att politisk kutym plötsligt inte gäller, att SD inte släpps in i de salonger de har demokratiskt rätt att vistas i.

Räcker fyra år för att folk skall glömma, för att ordningen skall vara återställd? Glöm det, vi har fått samma eländiga smitta som resten av Europa och svenska politiker gör samma enfaldiga misstag som i resten av Europa.

***

De sitter en rumäntiggare utanför för vår lilla Ica-butik i byn nu också. Hans researcharbete är under all kritik. I valet i höstas var de jämnt skägg mellan moderater och SD. Drygt 21 procent av rösterna var. SD är alltså här större än Socialdemokraterna. Således ingen idealisk miljö för en rumäntiggare.

***

Fiskaffären i hamnen är full av pensionärer. Jag har fortfarande väldigt svårt att betrakta mig själv på rätt sätt. De ser mig som en av dem, jag anser mig som förmer och inte bara det. Jag är fortfarande 15, jag är kvarsittaren, slarvern, diversearbetaren, jag är den ständige vikarien.

De köper strömming, några äter lunch, det är strömming med potatismos och det lockar. Men jag har bestämt mig, jag är instinktsstyrd, en enkel varelse som av en händelse bara råkar befinna sig högst upp i näringskedjan. Så när jag vaknade på morgonen tog det inte lång tid innan det var torsk som upptog alla mina tankar.

Utanför knutarna var humöret gott. Ingen vind, sol och snödropparna var nu tillintetgjorda av krokus och vintergäck.

Så från det tidiga uppvaknandet till fullständig övertygelse tog det max tio minuter. Då var jag framme i helgrillad torsk, Torsk i folie fylld med örter och potatis, dill, självfallet, en skvätt vitt vin och olivolja och flingsalt. Och så ett vitt vin i glaset, så torrt att det dammar när det slås upp.

Så vad är det för dag?  Jag har drygt 70 procents chans här. Kollar almanackan, det tar lite tid, men jo, det måste vara onsdag.

Torsken är stor och ståtlig. Den saknar huvud. Knodden ljuger och påstår att torsk inte får säljas hel med huvud. Jag tror att de säljer huvudena till restaurangerna som vill åt kinderna.

Citron och dill åker med i påsen. Och en kall sås, en bedräglig impuls.

Det är nästan 2 kg torsk, 49 kronor kilot, lyxmat som är billigare än de svenska radhusens stapelvara nummer ett: köttfärs.

Den här bjässen kommer att få katterna att gå i spinn runt mina ben.